Min historia - förklarar mina diagnoser

Postad i: Psykisk ohälsa, Funktionsnedsättning

Hej mitt namn är Olivia Hägerklint, jag är 22 år gammal. Bor i Kristianstad med min sambo och våra 3 katter och en hund. Mina intressen är fotografering och djur.

Jag har ADHD,lindrigutvecklingsstörning,Depression, panikångest, socialfobi och Ptsd samt dyslexi.

Detta påverkar mig varje dag. Min ADHD påverkar mig på ett sätt där jag behöver medicin för att ens kunna fungera. Jag kan gå från 0-100 det finns inget mellanting. Jag kan gå från att vara jätteglad till att bli jätteledsen. Jag har svårt att vara stilla. Jag har även jättesvårt för förändringar. Jag fick diagnosen vårterminen i 6:an men jag har haft den hela livet.

Min lindring utvecklingsstörning fick jag mycket senare den fick jag i 3:an på gymnasiet.
Jag kan faktiskt inte säga så mycket om denna då jag faktiskt inte riktigt vet själv hur det påverkat mig.

Depression blev jag diagnosticerad med i samband med att jag fick min ADHD men har haft den längre också. Den påverkat mig på så sett att Jag mår väldigt dåligt psykiskt. Jag har flera gånger inte orkat med livet längre. Jag har haft ett självskadebeteende. Jag mår fortfarande dåligt men har jobbat upp mitt mående. Men min depression blir värre i perioder och ibland kan det vara helt okej. Min depression har gjort att jag under flera års tid har byggt upp en mur där jag absolut inte ville prata om mitt mående jag drog på mig en mask och sa att allt var bra fast att jag innerst inne var förstörd och inte orkade mer. Jag har varit inlagd på psyket för det var min sista väg. Jag äter medicin för min depression och äter sömnmedicin för jag har stora problem med min sömn.

Panikångest och socialfobi fick jag under min sjukskrivning på gymnasiet. Detta var hemskt för mig för jag har alltid varit en social människa men jag fick svårt med sociala sammanhang och fick panikångestattacker i sociala sammanhang och bland mycket folk.

Detta är något jag fortfarande jobbar med och förmodligen kommer göra hela livet. Jag blir trött av sociala sammanhang och av mina panikångestattacker blir jag totalt förstörd. Som tur är så får jag inte det lika ofta längre men jag får det fortfarande och jag blir så utmattad och trött av mina panikångestattacker. Ibland blir dem så stora att det känns som att jag ska dö.

Min PTSD har jag inte fått papper på än. Men jag vet att jag har det och väntar på att bli diagnosticerad. Men detta har påverkat mig otroligt mycket. Jag har fått en enorm rädsla för att vara ute själv, jag har fått en enorm rädsla för män och för främmande människor. Jag har varit utsatt för våldtäkt och väldigt destruktivt förhållande. Idag vågar jag knappt lita på någon. Jag klarar inte av närhet på det sätt jag önskar jag gjorde. Jag har klandrat mig själv för detta trotts att det inte är mitt fel. Jag litar inte på människor överlag. Jag är rädd för att bli utsatt för saker igen vilket får mig att må väldigt dåligt.

Gillar

Kommentarer